Finding Nemo! (30/10)

Klockan 08.00 i morse satte vi oss tillsammans med två tyskar och tre holländare i en minibuss fullpackad med simfötter och snorklar. Efter att ha konstaterat att korallreven här i Lovina är ganska så stendöda så tog vi vår flykt ut till den lilla ön Menjangan över dagen. Efter en timmes bilresa igenom risfält och flockar av gäss så kom vi fram till en liten mysig hamn där vi istället stuvade ner oss i en blåmålad träbåt med flätat halmtak. I den ganska rangliga båten tog vi oss över det ´´Flux´´ gröna havet till den lilla ön med kritvita stränder och bevarade korallrev. Med grodfötter, cyklop, snorkel och kamera hoppade vi smidiga som elefanter i det varma vattnet ifrån båten. Här kunde vi simma mitt i färgglada fiskstim och bland koraller som rörde sig med vågorna.
På en stenhäll låg en fyra dm lång och tjock fisk med lila läppar och skeva framtänder och svävade trött i vattnet. Eftersom att alla fiskar var så tama att man nästan kunde ta på dom utan att dom blev rädda så kunde man simma jätte nära med kameran men uppenbarligen inte denna fisken. Plötsligt vände den sitt feta ansikte och stirrade rakt in i mina ögon samtidigt som den i en sjuklig fart simmade rakt mot mig och höll på att ge mig en hjärtattack innan den blev rädd för min blixt och vek av.
Lina lyckade uppenbarligen lite bättre då hon hittade både Nemo och Marwin i sin anemon på gränsen till det stora blå.
Vi avslutade dagen med att palla en kokosnöt som vi med hjälp av en nagelsax och väldigt mycket besvär lyckades skala ner till kärnan. Nästa steg är bara att lyckas få upp den.

Ceremoni (29/30)

Linas prutande slutade med att vi tomhänta traskade tillbaka till vår bungalow på Gede Garden efter en middag på den Jamaica inspirerade strandrestaurangen Warung Rasta.
Medan hela Sverige fortfarande sov morgonen efter så besökte vi med täckta axlar och knän en religiös ceremoni i ett tempel i närheten av vårt boende. Hit verkade hela Lovina ha tagit sig för det kryllade av indoneser i alla former och storlekar. Alla med vita huvudbonader liknande vita bordsservetter knutna som någon slags fågel i pannan och med saronger i regnbågens alla färger knutna runt midjan. Det hela gick ut på att en till synes hög man bitandes i en flätad korg släpades runt och visade upp som ett offer till gudarna. I bakgrunden spelades hela tiden hög och gäll musik med en pipig kvinnlig sångare ur alla högtalare. Medan ceremonin avslutades med dans så tog vi bussen vidare in till Lovina centrum där vi nu ska slå läger i några dagar.

Sol, vind och vatten.

Vår resa tvärs över bergen på ön blev minst sagt klumpig och skumpig där vi satt i den lilla slitna lokalbussen. Chauffören hängde sig på tutan och brände igenom krön efter krön som om det var en motorväg han körde på. Att vi på höger sida hade en bergvägg och på vänster sida ett kilometer djupt stup på en väg som verkade lite för smal verkade inte bekymra honom det minsta. I de små byarna vi åkte igenom stod folk längst vägkanten och sålde torkad frukt och jordgubbar, som nästan rök med i farten och i träden lekte små apor.
 När vi fyra timmar senare klev av en bit utanför Lovinas centrum bjöd bussbolaget på lunch. Inget avancerat, en röra som bestod mest av ris, men som var precis vad vi behövde innan vi hängde på oss ryggsäckarna för att ta oss ut ur skuggan och leta boende. Trots att vi var så få turister, eller kanske just för att vi var så få turister så blev vi närmast attackerade av invånare som ville ge oss billigt boende, mat eller skjuts på deras mopeder. Men tack vare den enda rådande bibeln här nere, Lonely Planet, så hittade vi ett mysigt ställe med billiga stugor precis vid havet. Efter en middag på hotellets restaurang vid stranden i solnedgången gjorde vi ett försök till att sova i värmen trots att sängarna gnällde och ACn här var utbytt mot en energiskt knakande fläkt. Gick ganska bra för mig, mindre bra för Lina.
Klockan 05.30 knackade det på dörren morgonen efter och det var dags att stiga upp. Det är i soluppgången när vattnen fortfarande är lugnt som det är lättast att se delfinflockarna simma i Indiska oceanen så vi följde med en liten lokal fiskebåt ut till havs för spaning. Sex personer satt vi i den långsmala, rosamålade träbåten med två långa stödben på varje sida. Väl ute var tyvärr inte ensamma om att vilja se delfiner men trots att vi var några stycken så dök det tills slut upp en delfinflock som simmade fram och tillbaka mellan båtarna och lekte vid vattenytan. Båtturen avslutades med snorkling kring ett ganska så dött korallrev.
Nu ska vi ge oss ut för att träna på Linas ännu ganska obefintliga prutkunskaper, lär bli en dyr historia. Fram tills idag har vi mest gått efter Lina provar, Julia prutar, men det ska vi ändra på nu!

...och ännu mera Bali!

Efter en lat strand-liggar vecka så här i början av vår semester är vi nu utvilade och någorlunda vana vid värmen. Så i morgon tar vi oss vidare, med buss korsar vi ön i gryningen för att få uppleva Indonesiens bästa snorkling och kanske se en och annan delfin.

Som att gå på vattnet?!

En poetiskt lagd portugisisk tysk, lite för brunbränd och lite för vältränad, berättade stolt för oss att surfning är precis som att gå på vattnet, helt fantastiskt! Efter hans övertalande leende och två dagars studerande ifrån solstolarna så bestämde vi oss för att starta våra surf karriärer. Sagt och gjort, vi införskaffade både brädor och instruktörer och begav oss med bestämda steg ut i Indiska oceanen. Bland de höga vågorna paddlade vi runt på våra brädor och på order av våra instruktörer försökte vi ställa oss upp innan vågornas brytning. "Paddle, paddle, faster, faster, up, UP!!! Första försöket: 1-0 till Indiska oceanen. Upp igen. Andra försöket: 1-0 till brädan och ett skrapsår på knäet. En gång till. Tredje försöket och en extra stor våg: 1-0 till oss!!! Med böjda knän och fötterna på rätt ställe surfade vi till slut med vågorna hela vägen in till strandkanten. Som att gå på vattnet? Nja, men sjukt kul, och ju fler vågor vi försökte bemästra desto lättare blev det.

Utmattade, törstiga och med skrapsår lite här och var krängde vi efter en bra stund senare av oss de åtsittande surftröjorna och gav upp för dagen. Kanske inte fullfjädrade riktigt ännu men trots allt nöjda med våra tappra försök och en hel del framgångar!

Bali, Bali, Bali!!!

Vårt första intryck av Bali var hetsiga invånare som ville få dricks för att springa iväg med våra väskor och taxichaufförer som försökte blåsa oss på pengar. Vi letade för säkerhets skull upp ett riktigt taxi bolag till ett mycket bättre pris och såg framför oss en säker resa. Men är invånarna hetsiga så är trafiken värre. Smuts och damm yrde runt gatorna och i de små gränderna där varken höger eller vänster trafik verkade gälla. Det vimlade av överbelastade mopeder och längst vägarna såldes bensin i stora Absolut Vodka flaskor. När trafiken blev för tät och köerna för långa körde man helt enkelt ut på den gropiga vägrenen och körde om allt och alla. Vår chaufför visade sig varken kunna engelska eller vägen till vårt hotell, som han dessutom ständigt glömde namnet på. Så när han ringde sin kollega för vägbeskrivning så kastade han över sin mobil till mig och det tog en halv evighet innan vi kom rätt.

Andra intrycket var hotellet. Första veckan med bad och sol har vi valt att lyxa till lite så vi bor på ett jättefint hotell med både pool och eget badrum. Dessutom får vi inte bara apelsinmarmelad till rostmackorna på morgonen som tidigare utan nu även jordgubb- och ananasmarmelad! Frukostutbudet är med andra ord inte särskilt stort men vi lever ändå i lyx här i jämförelse med i Singapore och till nästan samma pris.

Vårt tredje och bästa intryck var den otroliga stranden 150 meter bort. Här ligger vi och slappar och planerar fortsättningen på vår resa hela dagarna. Har även spanat lite på alla invånare som kan surfa och turisterna som tappert försöker.
Kvällarna har vi hittills spenderat på en mysig strandbar med sackosäckar och små parasoll i olika färger utplacerade i sanden. Här äter vi sjukt god thaimat för 25kr styck och spanar på solnedgången.

Changi Airport

Med tanke på värmen här nere så gjorde det oss inte särskilt mycket att det föll lite ljummet regn då och då när vi igår var ute och undersökte Singapores shoppingmöjligheter och stadsliv. Men när regnskurarna övergick i ösregn och de stora regndropparna piskade den varma asfalten under våra fötter tog vi vår flykt till det stora vitputsade Raffles Hotel. Här verkade allt lite för fint för våra jeansshorts och slitna Converse. Men men, är man i Singapore så är en Singapore Sling just här ett måste, så vad kunde väl varit ett bättre tillfälle? Så vi väntade ut störtskurarna med vars drink och en hel del nötter. I salen fylld av jordnötsskal ifrån barens alla gäster hade vi valt ett litet runt bord i ena hörnan med ett medelålders västerländskt par som grannar. Och det visade sig att vi valde helt rätt för mitt i nötskalandet ställde sig mannen upp och bad om allas uppmärksamhet. Sedan gick han ner på knä, öppnade en ask med en glittrande diamantring och friade. Efter både applåder och tårar och champagne sprack det till slut upp och vi tog oss vidare ut mellan skyskraporna i skymningen.

I morse ringde klockan 08.00 och vi hasade oss trötta upp ur Happy Johns våningssäng på Cozy Corner för andra gången. Efter att snabbt ha packat ihop våra saker och knäppt igen väskorna tog vi tåget till flygplatsen för att hinna få tag i en flygbiljett. Så nu sitter vi utanför gate C23 med biljett och pass för att 13.00 lyfta mot Bali!!

Singapore!!

Av arkitekturen att dömma så är hela Singapores innerstad byggd på tvåtusentalet.  Ur stora grönområden och palmparker stiger överallt höga moderna skyskrapor i olika former. En del trekantiga och andra cylinderformade, vissa täckta med blinkande stjärnor och andra med stora palmträgårdar högt upp på taken.

När vi klev av planet, 17.00 lokal tid och begav oss mot passkontrollerna ut ur flygplatsen var vi minst sagt möra efter 18h resande. Här hamnade vi mitt i en hord av asiater på resande fot, alla med matchande kepsar och flaggor. Eftersom att vi var dom enda västerlänningarna i närheten fick vi alla nyfikna blickar på oss. En liten kvinna ställde sig glatt bredvid oss och mätte mellan händerna ut den markanta längdskillnaden och fnissade högt med sina vänner.

Vi var lite fundersamma över våra första nätter som skulle tillbringas hos Happy John på hostel Cozy Corner. Trots att titeln kanske överdriver mysfaktorn lite så har vi varsin skön säng, trevlig personal och tillgång till internet, allt vi behöver. Nu har vi precis fatt i oss lite av vårt hostels utsökta frukostbuffe bestående endast av vita rostmackor med salt smör och marmelad och ska ta oss ut på stan för upptäcksfärd.

Mitt i all trafik och den varma fuktiga lukten längtar vi oss bort till stränder och bad och skall därförr försöka ta oss vidare till Bali imorgon.

Avresa

Väskorna är packade, flygbiljetterna utskrivna och passen avdammade!
Efter oändliga vaccinationer och shoppingrundor på Apoteket, Naturkompaniet och Teknikmagasinet är vi nu redo för våra efterlängtade tre månader i Sydostasien. Om några timmar stänger vi ytterdörren för sista gången på länge här hemma i Sverige och beger oss mot flygplatsen. Med våra kraftigt bantade ryggsäckar siktar vi på Singapore och lämnar äntligen kylan och tryggheten bakom oss ett tag!!