Ett av jordens åtta underverk 27/11

I går morse lyckades vi äntligen ta oss den sista biten upp till Banaue, först med tricycle och sedan med en överbefolkad jeepney (se bild). Här bor vi i en liten, fattig by med helt underbara, ständigt småsjungandes, hjälpsamma människor. Alla hälsar med ett stort leende, till och med de minsta barnen pratar på med en engelska över all förväntan.



Idag har vi firat första advent med att se ett av världens åtta underverk, risterasserna här uppe i bergen. Det krävdes dock först en minst sagt skumpig jeepney färd på leriga, steniga vägar som knappt skulle höra hemma i de djupaste skogarna i Sverige. Under hela den timlånga färden hade vi dessutom ständigt ett stup på någon sida av oss som såg oroväckande brant ut. Därefter fick vi ta oss ner och upp för smala stigar och branta trappor för att till slut komma fram till den minimala byn med en av världens vackraste utsikter.

When nothing is sure, anything is possible 25/11

Efter en utdragen resa med taxi, buss, flyg och ännu mera buss och flyg så var vi äntligen framme i Manila. Men trots att vi rest i nästan två dygn så var vi tvugna att fortsätta eftersom att vi inte ville stanna i storstaden. Hade vi redan rest så länge så åtta timmar till i buss, varför inte? Efter att köpt bussbiljett upp till Banaue i norra Filippinerna åt vi lite fem kronors nudlar på den slitna terminalens nedsuttna plaststolar innan vi letade upp vår buss. Trots att vi både visade biljetten och frågade en extra gång så visade det sig efter några timmars resande, lagom till skymningen att bussen inte alls skulle stanna där vi ville hoppa av. Vi visste plötslig inte var vi var med en chaufför som knappt pratade engelska och utan någonstans att spendera natten. Tack vare en jätte gullig kvinna framför oss så stannade bussen till slut utanför ett hotell i ett litet mörk samhälle. Med anvisningar om att fortsätta morgonen efter steg vi halv två på natten ut i den svala nattbrisen. Skönt tänke vi, problemet löst. Men nej då, för när bussen försvunnit bort i mörkret visade det sig att båda de enda närliggande boendena var fulla för natten. Återigen stod vi utan boende på gatorna med små grupper människor sittandes i de svarta gränderna runt oss mitt i natten. Efter lite övertalning i ett av ställenas reception så lyckades de väcka en tricycle förare till liv som kunde ta oss till ett tredje och sista ställe en bit bort. Alltså, två unga tjejer och en man utan att veta vart vi var eller skulle mitt i natten. Låter toppen, vad väntar vi på? Som tur är så är nästan alla i detta land otroligt hjälpsamma och snälla så vi stod snart framför det sista hotellet trötta och slitna. Utanför stod en beväpnad vakt, alla gäster var tvungna att lämna samtliga vapen i receptionen och rummen hade tredubbla lås. Bra eller dåligt? Lite tryggare somnade vi trots allt till slut i varsin hotellsäng med en bibel placerad på sängbordet bredvid oss.

Fyra länder på ett dygn

Fyra timmars väntetid i Phuket, sex timmar i Kuala Lumpur och nu ska vi spendera sju timmar av natten i Singapore. Förmodligen bland flygplatsens alla caféer och godishyllor. Därefter ska vi äntligen ta oss till dygnets fjärde och sista destination, Filippinerna. Där landar vi pa Manilas flygplats som enligt ryktena skall vara en av de enda i världen där det fortfarand är befogat att applådera åt kapteten efter landning på grund av de underbart skeva landningsbanorna. Bland malaria, tyfonperioder och oroligheter ska vi sedan spendera våra sista veckor på semestern.

Rastlösa i Phuket

Efter att ha rest runt mellan Kata, Phi Phi Islands, Karon och Hat Nai Harn börjar vi bli rastlösa och längtar vidare till Filippinerna. Dit flyger vi om två dagar men innan dess hoppas vi på en marknad och kanske någon vulkansjö. Förutom att bara resa runt de senaste dagarna så har vi besökt ett rehabiliteringscenter för Gibbon apor som misshandlats illegalt. Tjuvskyttar dödar hela familjer med apor för att få tag på de små ungarna. Dessa använder de sedan för att tjäna pengar på via turismen tills de blir för stora eller aggressiva då de blir misshandlade, dumpade eller avlivade. Vi har också fått se hur illa elefanter blir behandlade bara för att turister tycker att det är roligt och exotiskt att rida runt på dem. Lyder de inte blir de slagna med pinnar eller krokar och redan som ungar blir de fastkedjade och lärda alla möjliga konster för oss turisters skull. Kontentan är: Betala aldrig för att få bli fotad med eller få mata djur på gatorna, då gynnar du tjuvskyttar och djurplågeri. Rid inte på elefanter som inte får göra annat än att släpa runt turister i cirklar hela livet.

Phi Phi Islands (17/11)

En lite vit strand, inte mer än 100 meter lång med 280 graders utsikt över en spikrak horisont. Två strandrestauranger, två strandbarer och några bungalows i skogsbrynet. Det är i stort sett allt. Vi befinner oss nu på Phi Phi öarna.

När vi lade till med färjan vid öns största hamn vimlade det utav turister, dykare och påflugna invånare. Vi tog oss bort ifrån turistbyråer och gatuförsäljare i det lilla men kaotiska centrumet med liten taxibåt i trä med rostig motor, en så kallad longtailboat. Istället hamnade vi på en liten enslig strand med endast en handfull turister där all verksamhet verkade gå oändligt mycket långsammare. Servitrisen på en av de två restaurangerna satt näst intill och sov på uteserveringen, vilket verkade vara helt i sin ordning. Tog ölen i baren slut så tog man bara båten över till nästa strand och hämtade mer, ingen stress. Den ända som energiskt sprang runt och viftade i sanden bland strandkrabbor och palmer var den lilla inhemske pojke som gärna flirtade med turister och provfotade med allas stora systemkameror. Fascinerade apparater!

Efter att i två dagar ha legat på den lilla stranden och studerat krabborna gräva tunnlar i sanden, snäckorna få ben och vandra iväg och ha hittat en och annan tusenfoting i vår bungalow blir det trots allt till slut lite för lugnt och stilla. Paradisstränder i all ära men snart tar vi oss tillbaka in till civilisationen.

P.S Ursäkta den fula layouten men blogger.com är inget photoshop direkt!

Phuket

För några dagar sedan packade vi återigen ihop våra väskor och tog oss med buss ut till flygplatsen för att ta oss vidare. Planen var Sulawesi, Indonesien men efter komplikationer med oresoneligt dyra flygbiljetter var vi tvugna att tänka om. Så på ett av flygplatsens många caféer slog vi oss ner och studerade världskartan framför oss. Lotten föll till slut på närliggande Thailand med billiga flygbiljetter och kritvita stränder. Helt okej tänkte vi, har ju hittills inte stött på särskilt mycket turister så ett folktätt Phuket kan väl inte skada. Mitt i natten, några timmar senare störtade vi igenom Phuket i en rasande fart med minibuss mot Lucky Guest House en bit utanför centrum vid Kata beach. Nog för att vi hade förväntat oss turister men vårt första intryck av landet blev en festivalnatt på Patongs gator när vi inte utan svårigheter försökte ta oss fram med all packning. Thailändskor i läderkjol platåklackar hand i hand med blekfeta skandinaver gjorde kontrasten till slöjor och burkor i Malaysia enorm. I folkmassorna har vi också hittat våra första svenskar hittills och har för omväxlingens skull pratat lite svenska på resan.

Efter en natts sömn och en dag på stranden träffade vi Micki och några av hennes arbetskompisar ifrån Fritidsresor för en mysig middag och en drink. Och efterssom att vi befinner oss just här så tog vi oss vidare ut på stan med tucktuck och deltog i neonljus och fyllda barer.

Ikväll störtar regnet ner och gatorna fylls med vatten medan åskan donar utanför. Vi hoppas på att få slippa en Bankok effekt.

Kommentarer.

Det är många som har försökt kommentera men inte lyckats. För att kunna publicera sin kommentar måste man vara inloggad på sin mail, typ gmail. Försök gärna igen;)!

Kuala Lumpur runt.

För första gången på evigheter började vi dagen med en någorlunda svensk frukost bestående av yoghurt, flingor och te. Ett tacksamt avbrott ifrån alla feta våfflor och rostmackor med sockersöt marmelad. Med resebibeln i handen och vandringsconversen på tog vi oss sedan ut på Kuala Lumpurs gator för att göra staden på en dag. Vi hoppade på ett sky train och tog oss till The golden triangel, hjärtat av KL och Petronas Towers. Planen var att ta sig upp till tornens sky bridge för att få se hela staden uppifrån men på grund av ombyggnad så kom vi inte längre än till att stå nedanför och få svindel bara av att lyfta blicken. Istället vandrade vi vidare längs de tungt trafikerade gatorna och mellan stora grönområden och parker tog vi oss upp till den 360 gradiga utsiktplatsen i tornet Menara Kuala Lumpur. 276 meter över marken såg vi hela den enorma staden med alla skyskrapor och skogsområden som får Göteborg att krympa till en flugskit. Här blev jag också fotad med några små skolflickor som verkade tycka att vi var väldigt exotiska. Efter ett besök på det lilla zoot beläget på samma kulle som tornet, fyllt av vidrigt långa ormar och talförda papegojor traskade vi vidare en stund och tog ett skytrain till Little India. Här var vägarna kantade av snirkligt, vitmålad gatubelysning och överallt spelades hög indisk musik ifrån färgglada butiker. Mitt i lunch hetsen hamnade vi på en fullsatt gaturestaurang med starkt curry kryddad mat och konstigt smaksatta pannkakor där de flesta lät besticken ligga. Vi valde dock att fuska och konstaterade mellan eldsvådorna i munnen hur fruktansvärt dåliga vi européer är på att äta stark mat. Det var ingen annan än vi som grimascherade mellan tuggorna, så var vi ju också de enda på stället utan prick i pannan.

Efter ett Starbucks besök i sällskap av en student ifrån Nigeria tömde vi plånboken längs det mysigt högljudda och trånga shoppingstråket i vårt Chinatown.

KL-Chinatown

Efter en överdos av friluftsliv bytte vi ut de slingriga bergsvägarna mot trefiliga motorvägar. Efter fyra timmar i en lyxbuss fylld av slöjor och burkor slog vi oss ner på Wheelers Guest House mitt i Chinatown. Här är korridorerna grönmålade, dörrarna rosa, lakanen storblommiga och receptionen fylld av färgglada plastblommor,  papperslyktor och akvarium.

 Den mest turisttäta gatan här är fylls på alla håll och kanter av överfulla stånd innehållande klockor, skor, kläder och konstiga prylar man inte visste fanns. Det är dock väldigt mycket svårare att pruta här i storstaden så de fejkade märkesvarorna passar inte riktigt in i vår kraftigt bantade budget.
När kvällen börjar närma sig och solen går ner så rullas fler och fler små gatukök ut och monteras ihop på trottoarerna. Här kokas grytor, ångas ris, wokas nudlar och grillas kött så att det luktar mat över hela Chinatown. Vi själva valde ett litet runt bord med en nedsänkt gryta i mitten där vi tillagade vår egen mat på spett.

1524 meter över havet.

Medan vår guide klagade på den tillfälliga kylan och det indiska paret framför oss i den lilla minibussen hackade tänder så förstod inte vi alls problemet. Det var inte mycket mindre än tjugo grader och moln ute, en helt vanlig sommardag enligt oss.

Idag har vi tagit oss runt på bergen hela dagen och kom hem igen ungefär samtidigt som dimman spred sig över det lilla samhället och snart anlände även det obligatoriska eftermiddags regnet. Efter frukost på vårt väldigt moderna och fräscha boende, Fathers Guest House så började vi dagen i ett buddistiskt tempel bland gigantiska guldstatyer och färgglada fiskar. Därefter vandrade vi upp för hundratals trappsteg mellan rosor och kaktusar för att njuta av utsikten över ett enormt rosplantage. Vi provsmakade jordgubbar i alla möjliga olika former på jordgubbsplantagen en bit bort. Jordgubbsmilkshake, jordgubbssyls, jordgubbsmarmelad, torkade jordgubbar och nyplockade stora röda, alldeles perfekta jordgubbar. Med väskan fylld med bär och när vi nu ändå var varma i provsmakarkläderna tog vi oss en titt in på en stor biodling och honungsfabrik där vi slickade i oss lite honung i farten. Vidare spanade vi in skogens alla gigantiska skalbaggar, vattnets enorma sköldpaddor och luftens färgglada fjärilar på ett litet zoo där man visade upp närområdets alla djur. Kändes väldigt tryckt att ta sig ut i naturen efter att ha sett alla giftormar och skorpioner som finns runt oss. Mellan all djur och natur stannade vi på en jätte mysig lite fruktmarknad där vi köpte både små röda, ganska äckliga Lovefruits och Cameron Highland apple, med smak av gurka och honungsmelon samtidigt som vi knaprade i oss varsin nygrillad majskolv, lite friterad banan och sötpotatis. Med väskorna fulla gjorde vi vårt sista stopp på områdets äldsta teplantage med en helt sjuk utsikt över områdets alla teplantor.

 Trötta och slitna efter dagens alla trappor, provsmakningar och natur vilade vi upp oss en stund innan vi promenerade två kilometer ner till det mycket lilla centrumet i byn. Här åt vi middag på ett indiskt gatukök och avslutade kvällen i varsin fotölj med varsin tidning på Starbucks.

Back on the road!

Efter att doktorerna här nere fnyst åt svensk medicin tryckte vi i Lina, som var sist kvar sjuk lite Indonesisk dundermedicin som gjorde susen på en natt. Så efter nästan en veckas ofrivilligt uppehåll har vi äntligen lyckats lyfta på oss ryggsäckarna igen och korsat landgränsen. Det tog oss ett och ett halvt dygn av effektivt resande och en sov paus i Chinatown att med buss, taxi, flyg och återigen buss ta oss dit vi nu befinner oss. Av klimatet att döma är vi mitt i vår svenska högsommar med moln och regn, av omgivningen att döma har vi slagit oss ner i Österrike men tittar man på kartan så befinner vi oss bland Malaysias berg. Rättare sagt i Cameron Highlands. Att sätta sig på en Malaysisk buss efter att ha åkt Balis skraltiga fallfärdiga bussar i timmar var himmelriket. Västtrafik, släng er i väggen! Vi hade hört talas om att kollektivtrafiken här skulle vara bekväm men detta var över all förväntan. Sätena här toppar nästan första klass på de största flygplanen och i vissa bussar har man varsin TV. Dock är det fascinerande, på gränsen till läskigt hur dessa enorma bussar kan balansera sig upp i bergen på de smala krokiga vägarna.
Cameron Highlands skall vara ett paradis av jordgubbar vilket man här är väldigt måna om att göra reklam för. I form av paraplyer, gosedjur, öronlappar och konstverk för att bara nämna några, alla formade som knallröda jordgubbar. Imorgon skall vi själva ta oss ut på jordgubbsfälten och bilda vår egen uppfattning om kvaliteten på jordgubbarna här.

Den fula verkligheten! (3/11)

Hade allt gått enligt planerna så hade vi vid det här laget redan spenderat några nätter i Tulamben, på Balis östra kust och nu förmodligen strosat runt på gatorna i Kuala Lumpur. Men hur blir det då i den fula verkligheten?

Jo i den fula verkligheten ligger vi strandade kvar i varsin säng i den lilla tråkiga hålan Lovina. Fyra vidriga nätter har spenderats med matförgiftning och sjukdom som enda sällskap. Först blev jag sjuk och sedan Lina. Efter att under de senaste dagarna bara orkat utbyta några trötta grymtningar så fick vi nog och ringde närmaste doktor. Vitklädd, med stetoskopet runt halsen och portföljen i handen kom han trettio minuter senare och portionerade ut alla möjliga olika tabletter och pulver i olika påsar och lade på Linas säng. Så med kackackorna springades runt sängbenen hoppas vi på att snart kunna ta oss vidare direkt till flygplatsen och Malaysia.

Bland kakao plantor och kokosnötter 31/10

Eftersom att stranden här i Lovina är lika imponerande som de döda korallreven utanför den så har varje dag slutat med att vi har åkt iväg på någon sorts utflykt. Idag tog vi oss med bil en bit upp i bergen, samma trafikprinciper överallt, tuta och kör. Vill man köra om så varför inte göra det i ett backkrön, där vägen är som smalast, eller i en skarp sväng. Bara man håller in tutan tillräckligt länge.
 Här uppe hyrde vi en liten indonesguide med lila huckle på huvudet som tog oss in bland kakaoplantor och små risplantage. Dock uppstod ett litet missförstånd vilket gjorde att vi ofrivilligt var tvunga att pruta ner den lille glada bybon långt under alla rimliga gränser eftersom att vi inte hade tillräckligt med pengar med oss. Det hela slutade med att vi lånade pengar av chauffören!
 Målet för dagen var ett av de många svala vattenfall som livnär de små byarna här uppe Vi avstod dock ifrån att bada på grund av igel varning. Samtidigt som regnet började falla i bergen satte vi oss i bilen igen och tog oss ner till värmen och havet.