KLIA Malaysia

Cebu-Manilla, fyra timmars väntetid. Manilla-Kuala Lumpur, fem timmars väntetid. Om en timme bordar vi tretton timmars planet till Amsterdam där ännu lite mer tidsfördriv väntar innan vi lyfter för fjärde och sista gången. Tacka vet jag taxfree och Starbucks!
Har jag sagt det tidigare så säger jag det igen. Manilas flygplats, terminal 1, suger! På den sketnaste fula lilla terminalen får man betala en sjuk terminal fee. Därefter lyckades vi av misstag, utan problem ta oss igenom passkontroller med varandras pass, utan det obligatoriska immigration-cardet och sedan kunna ta med oss obegränsad vätska på planet. Ändå blev man visiterad och var tvungen att få skorna kontrollerade, ingen logik what so ever!

Last destination

Stormen har dragit förbli, vi har tagit vårt sista dopp och tagit oss med båt och buss den fem timmars långa resan ner till Cebu City. Här spenderar vi resans sista dag bland tiggare, jeepneys och kaostarfikerade gator. Imorgon ringer klockan 05.00 då vi ska ta oss till Cebus flygplats och ta det första av fyra plan hem till vårt kalla med förhoppningsvis julmysiga och vita Sverige.
Dagen började med frukost på takterassen där vi blev totalt utstirrade av en stor familjs alla barn som aldrig verkade ha sett en vit människa förut. De var inte första gången och det kan i längden bli lite obehagligt att ständigt känna att man har blickar i nacken.

Med tanke på att vi bara reser med handbagage på 7 kg och att man kan hamna i fängelse för snäcksmuggling här nere så tog vi därefter en stor rensning av väskorna. Nöjda med klädhögen i papperskorgen och ledsna över våra förlorade koraller föll valet av vårt sista restaurangbesök, några timmar och lite manikyr senare på ett japanskt ställe med sushi och misosoppa.
Efter inhandlande av två sorters halstabletter till en snorig Lina och beställning av väckning ifrån receptionen somnar vi snart för sista gången på Filippinsk mark. 

Srandhäng...

Fjärde advent, och vår sista dag på Malapascua innan vi tar oss ner till Cebu och flyget hem till Sverige. När ni där hemma tände fjärde ljuset så satte vi oss istället på balkongen och drog igång julmusiken. Därefter lyckades vi bränna våra näsor en sista gång under molnig himmel. Medan vi satt vid strandkanten kom en liten kille som vi badat med dagen innan och frågade om vi ville ha lite sång. Ja varför inte! Med pinnar, tomburkar och kapsyler som instrument tog dom i med sina små stämmor och där satt vi och smälte. Ett julmedley, några Michael Jackson favoriter och en Justin Bieber cover senare gick vi för att äta vår middag. Detta på en fruktansvärt myggtät restaurang och middagen avslutades med öns i särklass godaste chokladpannkakor.
Eftersom vi nu upptäckt att vi inte längre har något vatten i kranarna på hotellet så står Julia med huvudet i en hink och tvättar håret. Därav ett gästinlägg från hennes syster och andra hälft.

Sendong på gång

Spanar ut över regnet, lyssnar på blåsten och läser om stormen. Hittills har Sendong tagit livet av 180 människor och drar nu fram mellan öarna runt oss. Vi som trodde att vi skulle sitta på ett plan hem till Sverige om fyra dagar har nu blivit lite fundersamma när vi läser om alla inställda flyg. Att vara strandsatt på en flygplats över jul är inget jag drömmer om direkt. Att sitta fast på Manilas flygplats lär bli en mardröm. Men med tanke på hur bra vi har det så kanske det är detta som behövs för att väga upp det hela. Vi hoppas dock på vår egen överdrift(som vanligt) när vi ser oss själva firandes jul utan plan på översvämmade gator.
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.802578-180-doda-i-filippinsk-storm

The final countdown

Vi har nu tagit oss över halva Cebu, förbi familjer som bygger sina små träskjul till hem längs dikena och torkar tvätt på grushögar vid vägrenen. Därefter har vi puttrat fram i en liten träbåt vi hyrde tillsammans med två svenska tjejer och kom efter en halv dags resande fram till den lilla, mysiga ön Malapascua. Elen här är tidsbegränsad för de flesta på ön och det finns inga vägar. Huvudstråket består av en strandpromenad som sträcker sig längs öns största strand. Här leker, sjunger och dansar de minsta inhemska barnen nakna i sanden medan de äldre försöker sälja små trähajar till de få turister som rör sig på ön.
Det första vi gjorde efter att ha checkat in i vår bungalowe var att handfallet sjunka ner i dubbelsängen efter den alldeles för stora dunkin´ donut lådan vi hävt i oss under resa. Några timmar senare, efter att ha smält färdkosten hasade vi oss de tio långa metrarna ner till en kritvit, näst intill tom strand. Detta var nu några dagar sedan och här ligger vi fortfarande kvar. Med varsin deckare i händerna varvar vi blodbad med havsbad.

Bohol runt

Klockan är 19.00 och jag diskuterar prostitution men en fransman och två tyskar. Här är lite bilder ifrån vår Bohol runt tur. Med oss hade vi en underbar tricycleförare med ett leende som nådde hela vägen upp till öronen.

I en rasande fart

Goddagens damer och herrar. Kan meddela att vi rör oss i en rasande fart mellan ölandskap och hostel. Vår  sista dag i Dumaguete fick staden att växa något i våra ögon när trafiken plötsligt stannade upp och arga förare hängde sig på tutorna. Anledningen var att gatorna fylldes av ett långt, högljutt pridetåg/demonstrationståg för kvinnors rättigheter.                                         Tillsammans med ett hysteriskt roligt norsk par avslutade vi Dumaguete med middag innan vi kastade oss ut på resande fot igen. Under de senaste dagarna har vi hittat Romeo, i form av en tricycle förare som tog oss runt på den lilla ön Siquijor. Guppat runt på Indiska oceanen i smutsigt hemtrevliga färjor och motvilligt tvingats bevittna filippinernas kärlek till kareoke. Särskilt utslitna är Céline Dions höga toner som i filippinsk version får det att skära i öronen var man än vänder sig på gatorna.
Nu sitter vi och nynnar jullåtar och trånar efter vört på ett mysigt litet hotell mitt inne i centrala Tagbilaran, på Bohol. Snart går vi och snarkar ikapp samt vilar upp oss inför morgondagen. Då ska vi åka runt på ön i tricycle hela dagen för att studera apor och chokladkullar.