Efter att tjocka moln och regnskurar letat sig in över vårt lilla paradis utanför Sipalay så packade vi återigen våra väskor och bordade en långsmal färgglad träbåt. Med de långa stödbenen av bamburör på båda sidor om oss så tog vi oss in till Sipalay för att byta färdkost till buss. Förutom bussterminalerna så finns här väldigt få busshållplatser. Vill man åka med så ställer man sig vid vägkanten och vevar lite. När man sedan skall av så kör man en bus(s)vissning och svingar sig lite smidigt, eller mindre smidigt ut i vägrenen under det att bussen saktar in något. Vägarna kantas också av små visdomsord upphängda på stolpar. Dessa påminner befolkningen om att alla har rätt till att kunna förbättra sin framtid och att vi ska värna om naturen.
Efter ungefär halva resan runt Negros södra udde så är det bensträckar paus på en öppen grusplats i ett litet smutsigt samhälle. Här står längst vägen små skjul som säljer nudlar, kakor och bensin i återvunna fantaflaskor. För att fylla våra tomma resemagar köper vi varsin slät bulle för 75 öre/styck. När vi hungrigt öppnar de noga förseglade plastpåsarna som omger vår lunch inser vi att dom är toppade med ett helt myrsläkte. Vi tittar fundersamt på varandra för ett ögonblick men konstaterar snabbt att värre har vi varit med om, borstar bort djuren och hugger in. Hygienen är en av de få delar som kommer att ta längre tid att längta tillbaka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar